Jag ångrar bara det jag inte gjorde och det jag inte sade...

För det mesta brukar jag vara brutalt ärlig. Kanske inte så bra alltid, men för det mesta känns det som om det ändå är det bästa i längden. Människor brukar säga till mig att det är så bra med dig Maria, för man vet alltid var man har dig. Det brukar kännas bra att höra det. Men det finns naturligtvis sammanhang där jag inte klarar av att hålla fanan högt och vara ärlig och uppriktig. Inte så att jag ljuger naturligtvis, men jag vågar kanske inte vara ärlig och säga precis hur jag känner. Detta händer nästan alltid när jag riskerar att bli sårad... Många gånger har jag hållit inne med vad jag har känt på grund av rädslan för att bli lämnad och övergiven om jag blottar min sårbarhet. Så det finns en del relationer jag har lämnat bakom mig, där allting inte blev sagt som borde blivit sagt och allting inte blev gjort som borde blivit gjort...