Åt det gamla ska vi binda vackra kransar...

Så skriver Olle Adolphsson i sin visa "Trubbel"... Så är det väl också man gör när man har sörjt klart det som har varit. Om några veckor kommer en annan familj att äga vår gård och jag kommer att bli tvungen att lämna ifrån mig nycklarna till mitt paradis. Det är inte utan ett visst vemod jag tänker på det. 

I visan sjunger Olle Adolphsson också: "Jag går omkring i mitt Pompeiji, bland ruiner. Jag trampar  runt i resterna utav vårt liv." Så är det också att besöka vårt gamla hem. Ingen har bott där på länge. Trädgården har förfallit, växter har dött och byggnaderna behöver omsorg. Där är ödsligt och tomt, utan liv... Huset och trädgården behöver en familj...

Och.. Om bara några veckor finns där en ny familj som ska bygga sitt liv där... Barn kommer på nytt att springa i trädgården och leka och gården kommer återigen att fyllas av liv...

Åt det gamla ska vi binda vackra kransar...