Ett stråk av ensamhet...

Ett stråk av ensamhet drog genom min själ och mitt sinne i morse när jag lämnade barnen till skolan. De har varit hos mig i dryga fem veckor nu och nu är det tillbaka till vardagen igen med varannanveckasliv... Troligtvis är det värst för mig, även om den lilla sa att hon skulle sakna mig... Men hon tillade snabbt, men jag kommer nog att sakna Lisa(katten) mer. 

Men det är som det ska... Jag kan bära min längtan och saknad efter barnen, så länge jag vet att de har det bra... 

Jag får längta och sakna idag... Men redan i eftermiddag har jag andra plikter dom kallar. Min pappa behöver hjälp, och sedan åker jag vidare upp till Åsljungagården för att erbjuda  några semestrande pensionärer lite stillsamt hålligång med lite sång och musik...