Över två år har gått sedan mitt senaste inlägg. Egentligen vet jag inte varför (fast egentligen vet jag). Längtan efter orden finns där. Längtan efter uttrycket finns där. Jag ger bara inte plats i mitt liv åt min längtan.
För många år sedan samtalade jag med en kollega, en präst, som berättade för mig att hon, i sina själavårdssamtal, brukade fråga människor vad de längtade efter. I att känna efter vad man längtar efter finns ofta nyckeln till vad man behöver i sitt liv. Att känna sin längtan leder också till större självkännedom och ett rikare liv. Låter det som klichéer? Ja, det är det kanske, men inte mindre sant för det…
Själv längtar jag iallafall efter mer kreativitet i livet. Mer skrivande, mer lustfyllt musicerande och mer skapande i trädgården.
Kanske kan bloggen lite försiktigt återuppstå så här i påsktider, och i och med det kanske kreativiteten väcks till liv på andra sätt också. Vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar