Med risk för att låta överpräktig och gråtmild.

Jag måste bara få säga att jag ofta överväldigas av en enorm känsla av tacksamhet över alla vännerna i mitt liv. En del bjuder på kvällsmat när jag känner mig som en urkramad disktrasa, andra skriver uppmuntrande bloggkommentarer, en tredje lånar ut sin bil när jag är billös och så kan jag fortsätta i oändlighet... Många erbjuder mig sitt öra när jag som bäst behöver det. Över allt detta kan jag bara känna en oerhörd tacksamhet och tänka att vad vore jag utan alla er...