La Famiglia...

Familjen är oerhört viktig...Inte bara den närmsta familjen dvs. man och barn, utan jag pratar om hela stora, tjocka släkten... Det är något alldeles speciellt att vara bunden till någon annan med släktband. Det finns de som har känt mig så länge jag har levat och vet nästan allt om mig. Även om vi inte ses eller hörs av varje dag eller ens varje vecka så VET jag att de finns där för mig om det behövs. På samma sätt har jag funnits i andras liv sen de föddes, vet mycket om dem och skulle inte dra mig en sekund att göra allt för dem om livet rasade samman.

Jag har inga syskon. Jag saknade aldrig det heller när jag växte upp, men som vuxen saknar jag det mycket. När mina föräldrar en gång är borta, vem ska då minnas med mig? Vem ska jag dela alla de ljusa och de mörka minnena med? Till vem ska jag säga: "Kommer du ihåg när...?"

Under en period i min uppväxt träffade jag inte min släkt så mycket och jag tror att detta har bidragit till min stora längtan efter och starka känsla för släkten. Om man har någorlunda fungerande relationer inom släkten finns det inget som kan ge så mycket styrka, trygghet och kärlek som familjen...

Till alla i min stora, vida familj: Love you all always...

Viva la Famiglia!!!