Jag är så trött på allt... trött på renoveringen, trött på jobbet, trött på att försöka hålla ihop och orka med, trött på att leva på lånade pengar, trött på att känna mig ensam, trött på att inte veta vem som passar mina barn när jag ska jobba på helgerna, trött på att vara sjuk, trött på att livet alltid är en kamp, trött på att ha mycket att göra, trött på att inte tydligen vara värd ett arbetsrum ens på jobbet, trött på att rensa kattlådan, trött på att banta, trött på att försöka hantera att min familj gick i kras, trött på att intala mig själv att det var nog bäst som skedde, trött på att försöka förstå andra som beter sig illa mot mig, trött på att känna mig som en usel musiker, trött på att aldrig någonsin JAG får kasta mig på golvet och vara oregerlig, trött på att försöka vara en bra mamma när jag håller på att gå itu inombords, trött på att börja om...
TAR DET SLUT?
kära kusin,
SvaraRaderatrÖttheten fàr ta sin plats ibland, och det ska den göra sà att man kan ta till sig att man faktiskt màste vila för att sen fà tillbaka krafterna igen sà att man kan fortsätta leva livet till full njutning.
skickar dig massor av kramar och styrka, làt tröttheten ta sin plats nu ( snart kommer det inte att finnas tillstymmelse av trötthet, eftersom det njuts av livet till max istället) ;-)
//kusinen pà gran canaria
Men du - jag förstår precis. En del av ditt har jag varit med om - annat inte. En klok kvinna, som jag känner, har varit med om allt ditt och mycket mera. Hon verkar ha tagit sig igenom livet genom att alltid göra plats åt det hon tycker är roligt. Hon solar hellre en timme till än städar golvet. Hellre blir det god mat och brasvärme än renovering..... Jag tror på den modellen. Skit i allt du inte måste göra och skapa plats åt sådant du verkligen VILL göra. Det kan förhoppningsvis ge dig lite energi att orka något av det tråkiga. Ibland suger livet verkligen.
SvaraRaderaTack min kära kusin för all styrka och kärlek du skickar genom dina ord! Massor av kramar tillbaka och styrka tillbaka också, jag vet att du behöver det du med!!!!
SvaraRaderaTack Ann-Sofie för kloka ord! Jag vet att du har rätt och brukar vara bra på att kunna göra så, men nu är det bara för mycket... Men som allt så har det ett slut...
Tycker verkligen synd om dej....om man ändå hade kunnat göra ngt för dej. Du får försöka att se det positiva, (om än svårt) tänk på att du har 2 underbara barn o att dom alltid kommer att finnas där för dej.Och att du sjunger helt underbart =)och varför skulle du inte få kasta dej på golvet!? GÖR DET!! =) Många kramar till dej
SvaraRaderaTack snälla Anonym! Jo, jag funderar faktiskt på att kasta mej på golvet lite mer... :) Många kramar tillbaks!!!
SvaraRaderaProva att lägga dig på golvet och skrik o gråt!!! Det är underbart! Vem har sagt att man inte får göra det??!! Ut med det bara - vi är inga övermänniskor bara för att vi är kvinnor!
SvaraRaderaKära ACS... du är så klok! Visst måste det ur kroppen... det är så rätt!
SvaraRadera