För mig har det alternativet aldrig funnits. Jag menar att inte orka med alltså. Jag har alltid försökt att orka med allting som jag har ställts inför, men i somras fick jag mig en tankeställare. En gammal kompis och hennes man hjälpte mig att flytta. Vi har följts åt sen vi var sju år gamla och hon känner mig utan och innan och vet allt om mig. Jag tyckte att allt var jättejobbigt och orkade nästan inte styra upp situationen. Hon såg detta och sa till mig stt sluta med att försöka vara glad och hålla ihop hela tiden. Hon sa: Sätt dig ner och bryt ihop och gråt och säg att du inte orkar mer. Hon hade läst mig rätt. Det var precis vad jag ville göra, men inte tillät mig. Jag gjorde inte det då heller, men jag har funderat mycket på hennes ord.
Jag tillåter mig aldrig att inte orka med. Jag bara spottar i nävarna, tar nya tag och går vidare. Men i hemlighet önskar jag att jag hade tillåtit mig själv att inte orka med. Jag vet inte varför jag gör så mot mig själv. Vad händer med mig om jag inte orkar med? Vad händer med alla omkring mig om jag inte orkar med?
Det händer "ingenting" farligt! Skrik gråt och vila! Det hjälper! Vad är det värsta som kan hända. Jag har med åren lårt mig att om man inte stressar så hinner man med mer! Men jag har varit där du är nu och då finns inte orden "jag orkar inte mer" Men de kommer! Många hårda helande kramar lilla gumman!
SvaraRaderaJag bryter ihop lite ibland. Inte så ofta men tillräckligt för att lätta på trycket. Lite gråt och det-går-inte-mantra. Eller så bara skiter jag i oredan hemma och bara sover eller ligger i ett mörkt rum och stirrar ut i mörkret i nån timme. Men under kontrollerade former. När barnen sover typ. Biter ihop annars. Men det är skönt att släppa ut det. När man har tyckt lite synd om sitt stressade eländiga jag ett tag ser man att det inte är alls så illa. Prova får du se. Kram!!
SvaraRaderaTack ACS och Potatishäxan för era uppmuntrande ord och att ni delar med er av era liv... Även om jag vet att jag inte är ensam så känns det ju så ibland och då är det skönt att höra om hur andra har det! Kram på er!
SvaraRadera