A trip down Memory Lane...

Idag var jag i Lönsboda församlingshem och sjöng och det var väl inget konstigt med det... Men på hemvägen råkade det sig inte bättre än att jag kom genom Glimåkra och naturligtvis var jag tvungen att åka upp till folkhögskolan och kika... Det såg ungefär likadant ut som för 25 år sedan. För en gångs skull parkerade jag bilen och steg av. Jag gick in i kapellet där jag så många gånger suttit och övat på orgeln, haft kördirigering och firat morgonbön. Där inne satt en tjej och spelade piano. Hon undrade när jag hade gått på skolan. Jag satt att det kändes inte som så längesen, men att det var 1986. Då sa hon att hon tyckte att det var längesen, hon var nämligen född det året... Då insåg jag att tiden har verkligen flugit iväg. För några minuter var jag tillbaka i 1986, mindes allt som hände då och vännerna från den tiden...

Lite senare var jag på väg igen och kom genom Broby. Såg Broby gästis där vi 1981 firade farmors 80-årsdag. Tänkte på att när de gamla dör som är en sammanhållande länk i släkten, så skingras ibland släktingarna nästan som löv i vinden. Man blir lite vilsen när de självklara träffpunkterna inte finns längre... Men ändå... Blod är tjockare än vatten och någonstans längre fram i livet möts man igen i andra sammanhang...

Åkte också förbi Hässleholm som jag numera inte förknippar med något positivt... Så många gånger jag åkte dit under sensommaren förra året. Jag visste hela tiden att det enda jag kunde förvänta mig var att mamma blev sämre och sämre...

Min fina, vackra, ödmjuka, försynta mamma som aldrig sa ett ont ord om någon... Samtidigt kunde hon förvandlas till en furie, en demon, en jätte om någon eller något hotade mig eller jag inte hade det bra på något sätt. Hon var en varginna... Och jag saknar henne ofantligt mycket...