Jag är förälskad i min framtida man.

Ja, det är faktiskt sant... Jag går omkring och är alldeles förälskad... Kanske är det månen... Eller våren... Eller något helt annat... Men förälskad är jag... Jag bara väntar på att han ska uppenbara sig för mig... Mannen i mitt liv alltså... Riddaren på den vita springaren... The one and only... Och när han kommer så kommer jag att förstå att han är den rätte... Jag kommer att höra ljuv musik, bli alldeles knäsvag och se små feta änglar flyga kring mitt huvud...

Nej, jag håller inte på att bli tokig, men den här månen ställer till det... Makes me more lovesick than usual...

Men som de kloka säger... (Jag är alltså inte en av dem). Allt har sin tid och allt kommer i rätt tid, så som vanligt gäller vila i väntan...

Ps. Till alla er män som läser detta och inbillar er att det är riktat till er speciellt, så kan jag bara säga att ni är helt fel på det... Moahaha... Ds.