I lördags kväll somnade jag med ett leende på mina läppar och mitt emellan de två viktigaste personerna i mitt liv, nämligen mina barn. Innan på dagen hade vi varit på släktträff i Helsingborg och träffat min pappas syskon med familjer. Så roligt att ses igen och så mycket att prata om. Trots att det går i vissa fall många år mellan mötena med en del i familjen går det inte att ta miste på kärleken och värmen som fyllde min fasters hus i lördags. Jag är glad för och glad i min stora familj. Det är nära till skratt men också nära till gråt. Ibland känner någon att man måste ryta till och det är också ok, då banden är starka och klarar utmaningen i ärligheten. Att uppleva allt detta och känna sig omsluten av värme och kärlek helar mitt såriga hjärta och ger mig något jag behöver mer än någonsin...
En känsla av sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar