Välkommen till min blogg där jag kommer att bjuda på både yta och djup, eftersom jag är övertygad om att vi behöver bådadera. Min ambition är att försöka göra det seriösa mindre seriöst och det oseriösa mer seriöst.
Have fun!

lördag 11 januari 2014

Min själ är trött.

Jag är trött... Så in i döden trött... Jaja, säger en del... Det är vädret, det är årstiden... Alla är trötta...

Visst är det så... Alla är trötta... Men den tröttheten jag känner är en annan slags trötthet. En trötthet som beror på något annat än vädret, årstiden... En trötthet som kommer djupt inifrån, från själen. 

Många är omtänksamma... Säger att jag måste vila, röra på mig, ha roligt, ta det lugnt, få massage, sova.... Det sägs med kärlek och av omtanke. Jag kan bara svara... Att jag gör redan allt det... Men det hjälper inte... Min själsliga trötthet är djup och stor och det finns såklart en anledning till det. Själen måste vila och det måste få ta sin tid. Kommer att tänka på en rad ur en av Ulf Lundells dikter, återkommer ofta till den... "Från botten finns bara en väg och det är upp..." Så det finns inget annat att göra än att vila och vänta...

2 kommentarer:

  1. Ja, de gamla talesätten har oftast mera rätt än vi vill erkänna. "Tiden läker alla sår." irriterande sanning när man helst skulle vilja ha en quick-fix.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man tror ju gärna att några dagars semester ska lösa allt... Men det gör det ju inte tyvärr... Det får ta sin tid...

      Radera