Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans...

Tyvärr är det inte jag som har författat de här fantastiska orden... Det är någon annan... Jag minns inte ens vem det är just nu... Hursomhelst är det en fantastisk mening... Själfull och djup...

Jag tror nämligen att det är så. Människor som har betytt mycket för oss och gjort avtryck i våra liv, finns alltid hos oss på något sätt även om de rent fysiskt har lämnat oss. I vissa fall till och med kanske lämnat jordelivet. 

Betänker man djupet i den meningen blir allt lite mer uthärdligt... Sorgen efter en älskad bortgången, såren efter brusten kärlek, saknaden av vänner från förr...

Man kan alltid rymma in i sig själv, in i själens innersta boning och minnas hur det egentligen var... Förnimma känslorna som fanns en gång... Åter igen låta sig beröras...

"Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans..."