Såklart låter det som en klyscha, och det är det säkert också. Men, oavsett vilket, så är det sant... Jag har sedan ett bra tag tillbaka känt mig förälskad i livet... I mitt eget liv alltså... Ja, många av er blir säkert förvånade nu. Då och då så kan jag ju rasa ganska rejält av alla bekymmer som kommer, mest praktiska då egentligen, men det är ju bara att spotta i nävarna och hitta en lösning och gå vidare... Enligt min mening är praktiska problem bara till för att lösas, de verkliga problemen är de problem vi har i våra relationer... De som tär på oss emotionellt och som ibland sätter spår i våra själar...
Men tillbaka till ämnet... Jag är alltså förälskad i mitt eget liv... Så ego tänker säkert någon... Men jag står faktiskt för det. Det är ju upp till var och en och försöka skapa det liv man vill leva efter bästa förmåga... Och när man har gjort sitt allra bästa kan man bara luta sig tillbaka, leva i nuet och njuta av frukterna av sina ansträngningar... Och det är då det ofta händer... När man släpper taget och älskar livet... Då älskar livet oss tillbaka och ger oss ibland just det vi längtar som mest efter...
Så... Mina vänner... Gå ut i sommarnatten... Älska livet och älska varandra... Det är det enda viktiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar