turbulensen är fortfarande behäftad med en viss sorg och smärta. Och... När jag har tid att tänka... Då kommer känslorna... Åh, nu ska hon grotta ner sig igen och deppa till det, tänker nog någon nu... Ja, så låt mig grotta ner mig och gegga i sorgen och smärtan ett tag.. Jag kanske behöver det för att komma igen. De flesta som känner mig vet att jag mestadels är glad och positiv och älskar livet... Och ärligt talat så kan man ju sluta läsa när man vill, om man tycker jag deppar till det för mycket...
But life is life... Och man kan ju inte annat än älska det en stilla kväll när fåglarna sjunger och fåren betar förnöjt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar