Ja, jag kände att jag inte hade sagt allt när det gällde det här med avslut... Problemet för mig är kanske inte som många tror att jag har problem att gå vidare och att avsluta. Problemen tycker jag är hur man förhåller sig till de personer man inte kan lämna bakom sig, utan är tvungen att fortsätta ha någon form av relation till. Man kanske har haft en konflikt eller har någon blivit djupt sårad eller har något annat svårt hänt. I svåra situationer i livet väljer människor olika sätt att förhålla sig till det som händer. En del möter situationer med öppna ögon och öppet hjärta och vet att man måste "ta tjuren vid hornen" och ta sitt ansvar för det som hänt. Andra människor väljer att låtsas som om inget har hänt och tror att allt ska lösa sig om man bara låter tiden gå. Personligen försöker jag att "ta tjuren vid hornen", men lyckas såklart inte alltid. Men jag har en stark tro på att om man ska kunna gå vidare i livet efter svåra upplevelser kan man inte gömma undan sina känslor. De måste fram i ljuset och man måste leva med dem. Först då kan man bearbeta dem och det svåra som hände. Gömmer man undan dem tar det längre tid att komma över något och det blir svårare att gå vidare.
Personligen har jag svårt för när människor låtsas som om inget har hänt och sätter upp en fasad efter det. Jag kan inte låtsas och får svårt att förhålla mig till fasaden. Och ibland, men bara ibland behöver man kanske en av de här fasadmänniskorna för att kunna göra ett bra avslut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar