Näsan en cm från väggen...

Ja, så nära var jag väggen... Dvs jag har inte gått in i väggen utan stannade en bit innan... Den oerhörda tröttheten och nedstämdheten har inte riktigt gett med sig trots många roliga upplevelser och mysiga stunder under semestern. Det oroar mig, men samtidigt är det en viktig signal om att jag har tagit ut mer av mig själv de senaste åren än jag hade att ta ut... 

Men jag kan ärligt talat inte säga hur jag skulle ha gjort under årens lopp för att undvika detta... Jag har tagit hand om mig själv på olika sätt så ofta jag har kunnat... Massage, simning, träffa vänner... Men ändå har det inte räckt för att väga upp dödsfall, separation, flytt, för att nämna bara ett par saker som hänt de senaste åren... Sorg och smärta har kantat min väg i ett antal år nu... Ibland hör jag människor säga att jag måste släppa gammalt och gå vidare... Jag blir ganska irriterad över sådana kommentarer... För att till fullo kunna släppa en situation och verkligen gå vidare krävs rejäl bearbetning... Och det måste få ta sin tid... En familjerådgivare sa en gång till mig att sorgen och smärtan man upplever i samband med en separation är ett mått på hur stark kärleken en gång var i relationen... 

Så låt mig få sörja i fred... Sörja relationen som varade halva mitt liv... Sörja min mamma som har funnits där hela mitt liv... Låt mig få vara lite tilltufsad och sliten av livet... Och... Var förviss om att jag kommer att komma igen... Stark och skör... Klok och galen... Lugn och vild... 

Precis så som ni är vana att jag är...

Peace and love...