Ja, jag är ett månbarn och skulle inte dra mig för att gå ut och dansa i månens sken...om det inte bara vore så förbannat kallt... En gång har jag faktiskt dansat naken till just den låten med Suzzies orkester. Som tur är var det bara jag där...
Hur det än är med dans i månens sken, så måste jag erkänna att jag är väldigt påverkad av fullmånen. Inte som en av kyrkvaktmästarna trodde på jobbet förstås... Han undrade om jag blev extra hårig och började yla vid fullmåne...Riktigt så illa är det inte, men för det mesta blir jag superkänslig, gråter för allt och jättelåg alternativt ilsken som ett bi och lättirriterad. Om jag känner mig så här utan någon speciell anledning kan jag nästan alltid titta ut genom fönstret och konstatera att det är fullmåne och därigenom dra en lättnadens suck. Värre än så här brukar det inte bli.
Fast ibland har jag undrat varför det ligger ett och annat dött får ute i hagen dagen efter fullmåne, och varför mina kläder ligger bredvid sängen helt blodiga... :)
Hmm sådär känner jag mig också en gång i månaden. Skyller på PMS. Helt klart häftigare om det är månen. Ser i kalendern att de ofta sammanfaller. Då ska jag köra med månen från och med nu. Känns genast bättre. Kram!!
SvaraRaderaKlart mycket coolare att vara mångalen än mensgalen, eller hur? Kram!!
SvaraRaderaTycker precis som du väldigt mycket om månsken och gärna också fullmåne. Kanske ett släktdrag,hm.
SvaraRaderaJa, det är definitivt ett släktdrag... Ett av många konstiga... :)
SvaraRadera