Ibland önskar jag att jag kunde plocka ut mina känslor ur kroppen. Jag känner sorg och smärta så intensivt ibland att min kropp inte mäktar med att härbärgera känslorna. Bröstkorgen sprängs nästan av att den emotionella smärtan tar fysisk form och sorgen sprider sig i alla mina kroppsdelar. Men det finns inget sätt att komma undan, gå runt eller undvika den. Förr eller senare måste man se sorgen och smärtan i vitögat. Gör man inte det stannar de outlevda i kroppen, stelnar till och begränsar förmågan att leva livet fullt ut som de individer vi är ämnade att vara. Nej, låt oss inte stänga dörrarna till sorgen och smärtan i våra liv. Gör vi det stänger vi samtidigt dörren för kärleken och glädjen.
MEN ibland... när allt blir övermäktigt... då önskar jag att jag kunde plocka ur känslorna ur kroppen, slå in dem i julklappspapper och ge dem till någon annan bättre behövande...
Lilla gumman!!! Tänker på dej! Kram AC
SvaraRaderaTack AC! Många kramar!
SvaraRaderaDu fångar känslan! Du älskade kusin! Den smärtan är bekant.
SvaraRaderaTack Elisabeth, min fina kusin! Jättekram! Hoppas vi kan ses snart och prata IRL. Vi hinner ju aldrig prata klart!
Radera