Jag kan inte säga att jag sörjer...

Många blir säkert förvånade och tror att jag har tappat förståndet... Inte sörja sin mamma, är hon inte klok??? Nej, jag sörjer faktiskt inte hennes död, däremot saknar jag henne ofattbart mycket. Det sista året har inte livet varit gott för min mamma. Att inte kunna se, att vara beroende av syrgastuber och att inte orka göra någonting har nästan tagit knäcken på henne... Och vem hade orkat leva så... Så när hon nu fick två lunginflammationer på kort tid orkade kroppen helt enkelt inte längre. Så jag kan inte säga att jag sörjer hennes död. Hon har det bättre nu... Men... Livet kommer aldrig att bli detsamma igen... Jag får aldrig mer höra hennes röst i telefonen, aldrig mer känna hennes armar om mig, aldrig mer dela mina tankar med henne... Allt detta måste jag lära mig leva med. Jag har inget annat val... Saknaden är ofantligt stor.