Livet är till för de levande...

En mig närstående person sa så för något år sedan. Det är ett mycket krasst men sant konstaterande... I varje steg jag tar, i varje andetag jag andas finns min mamma med mig trots att jag vet att hon inte finns mer. Åtminstone inte på jorden... Men livet går vidare trots allt... Idag har jag planterat ett nytt hallonland i min trädgård och jag VET att hon hade glatt sig åt det. Jag kommer alltid att bära saknaden med mig, men jag vet en sak... Livet är till för de levande...