Den senaste veckan har jag haft semester och det har funnits tid till både eftertanke och reflektion... Man kan väl säga att jag har rasat ihop som ett korthus... Jag är in i märgen trött... Inte bara trött av de senaste veckornas arbete... Utan trött av allt som hänt de sista åren... Det ena har avlöst det andra och det har inte funnits tid till varken reflektion eller återhämtning... Nu behöver jag vila och tänka och känna... Och det känns bra att äntligen få utrymme att göra det... Men som ett brev på posten kommer ju också insikterna... Som jag alltid välkomnar, men som också kan vara svåra att få... Som alltid blir jag också påmind om vikten av att ta sig själv på allvar... Sina känslor, sina behov och sina gränser...
Det finns människor som tycker att man bara ska släppa det gamla och lägga det bakom sig... Jag håller med såklart om att man ska inte hänga fast i det förflutna, men det finns en fara i att bara lägga saker bakom sig utan att bearbeta dem... Den resan är ju olika för var och en... Ingen människa är den andra lik och därför har man aldrig svaren på frågorna i någon annans liv...
Personligen försöker jag leva i nuet, medveten om mitt förflutna med drömmar om framtiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar