Det gör ont att minnas det som var gott.

Ibland när jag tänker tillbaka, slår de goda minnena mot mig som en våg och jag kan inte värja mig mot dem. Sorgen slår till med samma kraft och jag önskar att man hade kunnat åka tillbaka i tiden och slå en stor bubbla kring det goda. En skyddande bubbla som inget hade kunnat ta sig igenom. Men nu finns det inga tidsmaskiner. Jag får väl lyssna till mitt intellekt och som vanligt tänka att det var väl bäst som skedde. Men en dag som idag, när jag minns det goda, är det svårt att tänka så... Idag gör det bara ont att minnas det som var gott.