Finns det verkligen en mening med det som sker?

Jag har ju alltid velat tro att det finns en mening med allt som sker. Men i mina mörkaste stunder så tvivlar jag. Ibland kan något kännas så rätt, men ändå blir det inte som man vill. Då kommer frågan som ett brev på posten. Varför hände det, alternativt hände inte? Vad finns det för mening med det som sker, och det som inte sker? Ibland när man står mitt i det kan det vara svårt att se varför något sker, men i backspegeln syns allt tydligare... Ibland önskar jag inget annat än att tiden ska läka alla sår, och att när jag en gång blickar tillbaka, ska allt uppenbaras för mig. Men tills uppenbarelsernas tid är här och allt är förklarat och tydligt,  bidar jag min tid. Jag sätter min tillit till Gud och förtröstar på honom och hans plan för mitt liv...

Det måste ju trots allt finnas en mening med det som sker...