Det finns inget vackrare...

Idag spelade jag på en vigsel. Normalt sett brukar jag lite cyniskt tänka så här: Jaja, undrar hur länge det kommer att hålla... Ja, jag vet, det är förfärligt att tänka så, men det gör jag faktiskt. Med tanke på hur många som skiljer sig och hur många som lever i dåliga relationer utan att varken erkänna det för sig själva eller andra, så är det kanske inte så konstigt att jag tänker så.

Men idag var det annorlunda. Idag tänkte jag inte så. Idag tänkte jag istället att det finns faktiskt hopp för kärleken och tvåsamheten. Brudparet idag var i min egen ålder och det märktes att kärleken mellan de två var varm och innerlig. De hade fått en andra chans att finna lyckan i kärleken genom varandra. Jag kunde inte annat än att bli väldigt berörd, även om det naturligtvis är oprofessionellt...

Det finns inget vackrare än kärleken...
,