Vilt främmande falafelförsäljare vill krama mig...

Jag måste har varit sjuk eller nåt... I fredags eftermiddag skulle jag som vanligt när jag är i Malmö äta falafel i Rosengård. Ovanligt kallt och rått var det. Jag frös ända in i märgen när jag stod och väntade på min falafel. Den supersnygge flirtige falafelförsäljaren såg att jag frös och huttrade och beklagade att han inte kunde göra något åt det... Jag skojade och sa att jag funderade på att gå in i hans falafelvagn och värma mig, men avhöll mig från det eftersom det nog inte var tillåtet med kunder i vagnen. Döm om min förvåning då falafelförsäljaren replikerar med att säga att det enda jag kan göra är att ge dig en kram. Jag blev alldeles paff. Jag brukar inte vara speciellt nödbedd när det gäller att kramas. Jag kramar gärna såväl begravningsentreprenörer som kyrkvaktmästare, falafelförsäljare som dörrvakter på nattklubbar. Men när den här snygge unge falafelförsäljaren ville krama mig stod jag helt förstenad och bara svamlade... Inte likt mig alls... Att inte ta tillfället i akt alltså... Så den enda förklaringen måste vara antingen tillfällig sinnesförvirring eller feber. Finns ingen annan rimlig förklaring till ett sådant beteende... Men en sak är säker... Nästa gång jag ska köpa falafel kommer jag att frysa ännu värre, och då ska jag inte missa tillfället om det uppstår igen!!!