onsdag 4 december 2013
The art of slow living.
För inte så längesen tyckte jag att jag var ganska bra på att leva... Förmätet tycker jag nu... Sedan mamma lämnade oss i september har livet både stannat upp på ett sätt, men samtidigt har jag aldrig känt mig så stressad som just nu. Jag lyckas inte hellre lugna ner mig riktigt... Det är precis som om jag måste återerövra förmåga att leva lugnt och innerligt. Jag har funderat på om jag försöker springa ifrån sorgen eller om det kanske är ett desperat försök att få kontroll i den okontrollerbara, otrygga tillvaro som uppstår när någon som alltid har funnits där lämnar en... Hursomhelst, vad min stress än beror på, och det är kanske inte ens så viktigt vad den beror på, så måste jag sakta ner på tempot... Lugna ner mig, leva innerligt och leva här och nu och njuta av stunden... Helt enkelt praktisera "The art of slow living".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lätt sagt, va. Familjens allra närmaste vän, sonens extra mormor, lämnade oss förra veckan. Jag fattar vad du menar. Stress ja, men också total förvirring har uppstått. Mjölken hamnar i garderoben och jag glömmer både möten och viktiga saker jag skall ha med mig. Inte kul. Jag hoppas att vi alla kan få en hygglig Jul trots allt. Det känns just nu som om all skit bara hopar sig - särskilt i denna sekund, som mitt älskade växthus tydligen skulle jämnas med marken av den där förbenade Sven. Sköt om dig!
SvaraRadera//A