Jag tog ett beslut idag... eller kanske två...

Ja, jag bestämde mig idag... Jag ska inte jobba en minut längre än jag behöver i livet. Kan man gå i pension strax efter 60, när jag är i den åldern, ska jag definitivt göra det. En del blir nog väldigt överaskade över att läsa detta, eftersom jag ofta och innerligt uttrycker hur tacksam jag är över att ha ett sådant arbete som jag har. Det är verkligen sant... Jag känner mig välsignad som har förmånen att ha det yrke jag har... Men ändå, när man konfronteras med verkligheten ibland, är det inte utan att man tänker till. Människor i 60-årsåldern, som är nyblivna pensionärer eller står i begrepp att pensionera sig, går bort hastigt och lämnar barn och barnbarn i stor sorg. Och hur ofta är det inte vi tänker så... Det där ska jag göra sen, det finns tid att göra det jag vill,  det finns tid att tillbringa med dem vi älskar, tid att säga det som behövs sägas... Men ibland vill livet annorlunda och plötsligt finns det ingen tid kvar att göra allt som skulle göras och säga allt som skulle sägas...

Som sagt jag tog ett beslut idag, eller egentligen två... Min pappa påminner mig alltid om att man ska ha roligt här i livet. Jag tror att han gör det eftersom han alltid har tyckt att jag ställer för höga krav på mig själv och tar för mycket ansvar i för många situationer. Det förvånar säkert många. Många säger att jag är en sådan glad och positiv person och en del tycker att det verkar som om jag tar dagen som den kommer... Ja, glad och positiv försöker jag att vara, men tar dagen som den kommer det gör jag inte... Jag gör det sällan enkelt för mig, utan ställer snarare krav på mig själv på ett sätt så att det blir svårare för mig än det hade behövt bli... Det är väl det här som pappa har genomskådat, eftersom han envisas med att påminna mig om att man ska ha roligt här in livet också... Så det bestämde jag mig också för idag... Att ha så roligt jag kan resten av livet...

Så, gott folk, älska varandra i ord och handling och ha jäkligt kul under tiden!